Författare Vet.Med.Dr Peter Franzén
Granulocytär anaplasmos hos häst (tidigare kallad ehrlichios)
Ekvin granulocytär anaplasmos (EGA – tidigare kallad ehrlichios) är en akut infektionssjukdom orsakad av bakterien Anaplasma phagocytophilum. Bakterien sprids via fästingar. Även andra djurslag som kor, får, hundar och katter kan få infektionen liksom även människor. Hos människa har infektionen ibland kallats ”sommarinfluensa”.
En häst med akut EGA uppvisar i det typiska fallet hög feber, ofta 40-41 grader, upphörd foderlust, uttalad slöhet, ostadig eller vinglig gång samt svullnad i nedre delen av benen. Diagnosen ställs med hjälp av symtombilden samt påvisande av inklusionskroppar eller ev. antikroppar i blodprov. Man kan numera också göra en s.k. PCR-analys (en mycket känslig molekylärbiologisk metod) på blod där förekomst av specifikt DNA (arvsmassa) för bakterien analyseras. Inklusioner och PCR innebär ett driekt påvisande av bakterieförekomst medan antikroppsbestämning är ett påvisande av kroppens immunsvar efter att ha exponerats för infektionen.
På senare år har det, framför allt i Sverige, diskuterats om EGA hos häst skulle kunna förekomma i en annan och mildare, mer kronisk form än den akuta infektionen. Det har framförts en rad diffusa symtom såsom slöhet, stelhet, muskelömhet, diffusa hältor, ovilja att bli riden och nedsatt prestationsförmåga vilka föreslagits skulle kunna ha samband med anaplasmos. Bakgrunden är att man har tyckt sig se samband med dessa typer av diffusa, ospecifika symtom och förekomst av antikroppar mot anaplasma. Det är emellertid inte klarlagt eller visat om anaplasmabakterier hos häst verkligen orsakar någon annan typ av sjukdom än just det akuta sjukdomstillståndet som beskrivits ovan.
För att få mer klarhet i dessa frågor har två studier utförts som nyligen presenterats i en doktorsavhandling (november 2008).
Dels genomfördes en s.k. seroprevalensstudie, där drygt 2000 hästar provtogs och analyserades för förekomsten av antikroppar mot anaplasma, dels utfördes en infektionsstudie där fem hästar infekterades med A. phagocytophilum och därefter följdes noggrannt i fyra månaders tid.
Seroprevalensstudie
I seroprevalensstudien togs prov på hästar som besökte ATGs hästkliniker på 17 platser från Boden i norr till Malmö i söder. Slumpmässigt utvalda hästar vid respektive klinik provtogs. Detta gjordes vid två tillfällen varje månad i ett års tid. Veterinären fick fylla i ett särskilt journalblad avseende hästens kliniska status och djurägaren/tränare fick fylla ett specifikt frågeformulär angående hästen där det efterfrågades om hästens nuvarande skick och om hästen varit frisk och fungerande de 12 senaste månaderna. Detta material är inte ett tvärsnitt av sveriges alla hästar utan ett tvärsnitt av hästar som besökte ATG-klinikerna. Det finns en överrepresentation av tävlingshästar inom trav och galoppsporten och av aktiva sport- och ridhästar. Föl, unghästar och fölston kommer var därför underrepresenterde i materialet. Det var inte bara sjuka och skadade hästar som besökte hästklinikerna utan ett antal hästar kom av andra orsaker som till exempel vaccination, tandraspning, besiktning för försäljning/försäkring, friröntgen osv. Därför kunde också en ”friskgrupp” av hästar skapas. Hästar som inte hade några kliniska anmärkningar i veterinärformuläret samt ansågs frisk och enligt ägaren hade varit frisk de senaste 12 månaderna inkluderades i friskgruppen som kom att bestå av 400 hästar. Totalt hade 16,7 procent av hästarna antikroppar mot A. phagocytophilum med stora geografiska variationer. I Norrland var frekvensen seropostiva hästar ca 5 procent medan i delar av Svealand och sydöstra Sverige upp till var tredje häst hade antikroppar. Det var ingen statistisk skillnad i frekvensen seropositiva hästar mellan ”friskgruppen” (400 st) och ”sjukgruppen” (1618 st). Vid statistisk bearbetning av materialet som inkluderade demografiska data (ålder, ras, geografiska data etc) och sjukdomsparameterar (diagnos,symptom, besöksorsak) användes multivariabel analys med logistisk regression så sågs signifikant samband mellan positiv titer och ålder, geografisk region –(vanligare i södra Sverige), säsong -(vanligare oktober – mars), tävlingshäst -(mindre vanligt hos tävlingshästar inom trav och galopp) samt postiv borreliatiter –(om postiv borreliatiter så var det vanligare också med postiv anaplasmatiter). Intressant var att ingen enda av de sjuksomsparametrar som noterades var signifikant associerad till positiv anaplasmatiter i detta material.
Frekvensen antikroppspostivia hästar vid olika geografiskt belägna kliniker i södra Sverige i seroprevalensstudien.
Infektionsstudie
I en experimentell infektionsstudie infekterades fem hästar med en svensk stam av bakterien A. phagocytophilum. Hästarna studerades noggrannt dagligen med avseende på eventuella kliniska sjukdomssymtom under ca 4 månaders tid. Blodprov togs löpande för PCR-analys dvs för påvisande av bakterie-DNA i blodet samt för inklusioner och antikroppsförekomst. Efter fyra månader avlivades hästarna och obducerades.
Samtliga fem hästar utvecklade EGA med typiska akuta infektionssymtom. Infektionen läkte ut av sig själv utan antibiotikabehandling inom två veckor. Laboratoriedata visade att inklusionskroppar började uppträda i blodutstryk i genomsnitt 2,6 dagar efter feberdebuten. PCR-signalen blev i samtliga fall positiv redan någon dag innan feber utbröt och förblev postiv under längre tid än inklusionskroppsförekomsten. Hästarna utvecklade antikroppar i slutet av feberfasen eller strax därefter. I uppföljningsperioden av de fem hästarna, efter den akuta infektionsfasen, kunde inga sjukdomssymtom påvisas som kunde relateras till infektionen utan hästarna förblev friska. Däremot sågs hos några av hästarna en postiv PCR-signal påvisas i blodet vid några enstaka provtillfällen under uppföljningsperioden. Detta inträffade oftare efter olika stressprovokationer som utfördes i syfte att söka nedreglera immunfunktionen (höga kortisongivor respektive långvarig transport). Positiv PCR-signal i blodet i uppföljningsperioden var emellertid inte relaterat till några kliniska sjukdomssymtom eller till förekomst av inklusionskropper ellertill höjning av antikroppsnivån. Vid obduktion kunde inga sjukliga förändringar påvisas i några vävnader hos någon av hästarna. PCR-analys på prov från samtliga inre organ på samtliga hästar och utföll negativt i alla prover.
Man kan sammanfatta resultaten av dessa undersökningar som
• att antikroppar mot anaplasma är vanligt förekommande i den svenska hästpopulationen och med stora skillnader i olika delar av landet
• att i denna undersökning fanns inga samband mellan antikroppsförekomst och sjuklighet
• att PCR är en känsligare diagnostisk metod än inklusionskroppar för akut sjukdom
• att molekylära bevis för persistens av anaplasma kunde i denna undersökning visas intermittent hos några av hästarna i upp till åtminstone fyra månader efter experimentell infektion
• att ev. persistens inte var kopplad till påvisbara kliniska sjukdomssymtom eller patologiska fynd vid obduktion hos de undersökta hästarna
Ingen av studierna gav stöd för ett eventuellt samband mellan kvarstående A. phagocytophilum-infektion och llindriga ospecifika symtom av kronisk karaktär. Det betyder inte att det aldrig kan förekomma den typen av symtom, men det saknas fortfarande dokumentation för att så skulle vara fallet. Ibland berättas om förbättring av diffusa ospecifika symtom enligt ovan efter tetracyklinbehandling. Det kan bero på att infektion förelegat men det utgör inget bevis för detta. Tetracykliner har visat sig ha även andra effekter än rent bakteriedödande effekt. Flera studier har visat att tetracykliner har generella antiinflammatoriska egenskaper sannolikt genom att hämma inflammationsmediatorer, särskilt mettalloproteinaser och kan på så vis ha effekter liknande andra anti-inflammatoriska substanser av typen NSAID (t.ex. fenylbutaxzon och Metacam).
Man får konstatera att det saknas vetenskapligt stöd för att infektion med anaplasma kan ge persistent infektion med kliniska symtom på hästar.
Läsa mera:Peter Franzén Doctoral Thesis 2008:81 (SLU) On Anaplasma phagocytophilum in Horses. http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001734/