Streptotrikos
Streptotrikos är en vanlig bakterieorsakad hudsjukdom hos häst som även kallas för dermatofilos eller regnskållor.
Bakterien som heter Dermatophilus congolensis är en så kallad opportunist, vilket innebär att den kan finnas på huden utan att orsaka symtom. Det krävs en liten defekt i huden för att bakterien ska tränga igenom hudskyddet och därefter kan infektionen få fäste och spridas. Typiska symtom för streptotrikos är lindriga till kraftiga krustabildningar, både lokala till utbredda, med lindrigt vätskeutträde och ibland håravfall. Vanligast är att överdelen av kroppen affekteras men ibland kan även skenben och karleder drabbas. Hudförändringarna kan vara svåra att se på avstånd men när man stryker med handen över hårremmen upptäcks de lätt. Under sjukdomsförloppet kan hästen visa smärta vid beröring. Klåda är ovanligt. Två olika typer av sjukdomen är beskriven i litteraturen – en vinterpälsvariant samt en mer typisk för sommarpäls men det finns även andra former.
Hårremmen är matt och krustor, som är lätta att känna med fingrarna, känns i huden. Om krustorna pillas bort lossnar även håren i penselform och en liten krater uppträder, inte sällan med blod i botten. Ofta ses vitgult var eller en grynig gråvit massa i änden på krustan. Vid utbredda förändringar är krustorna och pälshåret inte sällan ihopklibbade och hästen visar kraftig ömhet i huden. Pälsområden ibland så stora som handflator kan lossna.
Förändringarna är sommartid ofta inte lika utbredda och krustorna är mindre i storlek, inte mer än 1-2 mm. De är dessutom torrare. Pälsen kan ge ett matt intryck. Då hästen borstas eller ryktas är det lätt att håren lossnar och att hårremmen ser ”maläten” ut. Spridning av bakterien sker då krustorna blöts upp och så kallade zoosporer frigörs. Dessa kan lätt överföras till andra hästar via borstar, maskinsax eller annan utrustning. Bakterien är inte lika smittsam som ringorm, vilket är en relativt vanlig svampsjukdom.
Streptotrikos är ofta förknippad med fukt och är därför vanligare på höst och vinter. Hästar utan täcken som ofta blir blöta av regn eller täckta hästar med fukt under täcket drabbas oftare. Fukten på huden gör att ytlagret luckras upp och att mikroskador uppstår där bakterien kan kolonisera. Veterinär kan ställa diagnosen med hjälp av laboratorieundersökning. Observera att ringorm kan ha likartat utseende och utgör en viktig differentialdiagnos. Andra bakteriella hudinfektioner kan också likan streptotrikos.
Behandling
Obehandlade, lindriga fall av streptotrikos spontanläker oftast på 2-3 månader. Om det finns mycket och hårda krustor kan mjukgörande behandling med salicylsyrevaselin (2 procent, 30 – 60 minuter) behövas innan antibakteriell tvätt. Drabbade hudområden ska försiktigt men noggrant tvättas med mild desinfekterande lösning som ska ligga kvar på huden i minst 15 minuter för effekt. Klorhexidin/klorhexidinshampoo fungerar bra, liksom jodlösningar. Lossa löst sittande krustor efter uppblötning men riv inte loss dem då det kan orsaka ökad inflammatorisk reaktion. Efter tvätt ska hår och hud torkas noggrant, gärna med hårtork på lägsta effekt. Tvätten upprepas dagligen till önskad effekt uppnåtts. Efter behandlingen är det viktigt att huden hålls torr under den tid såren läks. Om hästen är allmänpåverkad och eller visar påtaglig smärta rekommenderas allmänbehandling med antibiotika under en vecka och eventuellt antiinflammatorisk behandling. Bakterien är penicillinkänslig. Var sparsam med ryktning och borstning av lindrigt drabbade hästar. Isolera drabbade hästar. Sjukdomen är dock inte lika smittsam som ringorm som smittar oavsett yttre förhållanden medan streptotrikos är klart kopplad till fuktig hud och hårrem. Låna inte utrustning mellan hästarna. Smittan går sällan över till alla hästar i ett stall, vilket tyder på olika känslighet hos olika individer.