Internmedicin

Innan vi påbörjar en hjärtundersökning är det viktigt att veterinären får veta så mycket som möjligt om symtom och hästens arbetsbelastning. Därefter gör veterinären en klinisk undersökning och lyssnar på hjärtat med stetoskop, så kallad auskultation.

En hjärtundersökning kan innebära flera olika undersökningar, som EKG och/eller ultraljud.

Om veterinären hört avvikelse på hjärtrytmen är EKG en viktig undersökning. Men EKG kan även användas vid utredning av blåsljud, nedsatt prestation eller omotiverad trötthet. EKG kan göra både under vila samt under arbete. I vissa fall kan även en längre EKG-mätning göras där hästen får stå med en sele utrustad med EKG-mätare. Inför EKG-mätning klipps små rutor av hästens päls där elektronerna ska fästas. De fästs i huden med klister och bandage innan de kopplas samman med en mätdosa som låter veterinären följa hjärtrytmen på datorn. Ett enklare EKG tar endast några minuter att genomföra och hästen märker inte av det nämnvärt. Ibland vill veterinären se hjärtrytmen under arbete. Då fixeras elektroderna under hästens utrustning, som sadel, longeringsgjord eller sele, och hästen kan sättas i arbete.

Ultraljud av hjärtat görs främst när veterinären hört ett blåsljud på hjärtat men kan också vara användbart när hästen har ojämn hjärtrytm, nedsatt prestation, trötthet eller feber. Inför ultraljudet klipps hästen bakom armbågen, på båda sidorna, för att kunna applicera gel och få bra bilder. Hästens position är viktig för att kunna få bra ultraljudsbilder, helst med ett ben lite längre fram. Ultraljud görs utan lugnande medel eftersom sedering kan påverka hjärtmätningen.

Oavsett om hästen undersöks med EKG eller ultraljud, eller båda metoderna, kommer specialisten gå igenom undersökningsresultaten och göra en samlad bedömning av fynd, prognos och behandlingsplan.

Vid avvikande andningsljud, hosta och/eller näsflöde kan luftvägarna på hästen behöva undersökas.

Endoskopi innebär att en kamera förs in via näsborren till hästens svalg och vidare till hästens luftstrupe ner till där luftstrupen delar sig. Under undersökningen ser veterinären allt som filmas på en skärm och undersöker de olika delarna av luftvägarna. Inför en endoskopisk undersökning har veterinären alltid en dialog med hästägaren om uppvisade symtom samt gör en klinisk undersökning av hästen.

Vid misstanke om struppipnig, ett tillstånd där luftströmmen störs i svalget vilket ger ett missljud på andningen i arbete, kan veterinären välja att göra kameraundersökningen utan sedering. Sederingen kan påverka veterinärens bedömning av graden struppipning. Kameraundersökningen görs i så fall med hjälp av en brems.

I andra fall kan veterinären välja att sedera hästen inför endoskopisk undersökning. Lokal bedövning av näshålan och brems kan också användas för att hålla hästen så lugn och stilla som möjligt.

Det är vanligt att med lite hosta när endoskopet förs in i hästens luftstrupe. Komplikationer som kan uppstå vid endoskopi är näsblödning, då hästen har tunna och ytliga blodkärl i näshålan som kan skadas, blödningen avstannar normalt inom kort och lämnar inga bestående skador.  

Dynamic Respiratory Scope (DRS) är endoskopi som utförs under arbete. Beroende på hästens användbarhet görs DRS-undersökningen antingen vid longering, ridning eller körning på bana.

Hästen får på sig ett speciellt träns/huvudlag samt en padd som utrustningen ligger i. Padden fixeras på sadeln eller gjorden. Om hästen logeras används vanligen inspänningstyglar för att hålla endoskopet så stilla som möjligt.

Vid DRS bör man undvika sedering och ofta används brems vid införandet av endoskopet.

Under undersökningen ser veterinären hela tiden vad som händer på en skärm och sparas som en video för att vid behov kunna analyseras ytterligare i efterhand.

Gastroskopi är en kameraundersökning av magsäcken och används vid misstanke om att hästen lider av magsår. Magsår kan förekomma i olika delar av magsäcken och ge flera olika symtom, bland annat att hästen är ovillig i ridningen, har återkommande kolik och/eller nedsatt aptit.

Inför en gastroskopi är det viktigt att hästen inte har ätit på 16 timmar och inte druckit på minst fyra timmar. Magsäcken behöver vara tom på både foder och vätska för att veterinären ska kunna undersöka så noggrant som möjligt.

Efter diskussion med hästägaren om symtom, foder, miljö och träning utförs en klinisk undersökning inför sedering. Efter sedering ställs hästen i en undersökningsspilta. Vanligtvis används en nosgrimma eller munstege för att hästen inte ska kunna öppna munnen och tugga sönder gastroskopet om det hamnar i munhålan.  Lokal bedövning av näshålan och brems kan också användas för att hålla hästen så lugn och stilla som möjligt.

Gastroskopet förs sedan in via hästens näsborre och vidare till svalget. Här ska hästen svälja gastroskopet så det hamnar i magsäcken. Hästen saknar kräkreflex så undersökningen är oftast inte obehaglig för hästen är man väl passerat näsa och svalg.

Väl i magsäcken utvidgas området med hjälp av luft som pumpas in via gastroskopet. Ibland behövs även magsäcken spolas rent, även det kan göras direkt via gastroskopet. Veterinären undersöker sedan noggrant alla delar av magsäcken, från övre till under magmun och den första delen av tarmen. Film från endoskopet visas på en skärm så veterinär, och hästens ägare, kan se de olika delarna.

Undersökningen tar cirka 30 minuter och när den är över sugs den tillförda luften ut med hjälp av en sug. Därefter dras gastroskopet tillbaka från matsäcken via matstrupen och svalget.

Viktigt att tänka på att hästen inte får äta den närmaste 1,5-2 timmarna efter undersökningen på grund av sederingen. Komplikationer som kan uppstå vid endoskopi är näsblödning, då hästen har tunna och ytliga blodkärl i näshålan som kan skadas, blödningen avstannar normalt inom kort och lämnar inga bestående skador. Även kolik kan i ovanliga fall förekomma efter en gastroskopiundersökning.

Cystoskopi är kameraundersökning av hästens urinvägar och används vid symtom som avvikande urineringsbeteende eller avvikande utseende på urinen. Innan undersökning diskuterar veterinär med hästägare om symtom och allmäntillstånd.

Ett urinprov, innan sedering, är önskvärt för att provtagning. Enklast att säkerställa det är om hästen spontant kissar när den lastas av. Hästägare rekommenderas därför att hämta en plastburk i receptionen innan urlastning för att vara beredd att fylla provburken.

Veterinären gör en klinisk undersökning av hästen innan sedering. Efter sedering ställs hästen i en undersökningsspilta och hästens penis eller vulva rengörs noggrant för att undvika att föra in bakterier i urinvägarna. Urinblåsan töms oftast med hjälp av en kateter innan cystoskopin påbörjas.

Kameran förs sedan in i hästens uretra (urinrör) in till urinblåsan. Veterinären undersöker sedan slemhinnorna i urinblåsan samt urinledarnas mynningar från njurarna. Allt visas på en skärm som veterinären ser under undersökningen. Hästägaren får titta på bilderna efteråt under diskussion med veterinär om vad undersökningen visat.

Vid symtom som kan tyda på neurologiska besvär, som ändrat beteende, kollaps, ataxi/vinglighet eller ospecifik hälta görs en neurologisk undersökning.

Innan undersökning diskuterar veterinär med hästägare om symtom och allmäntillstånd. Därefter kommer veterinären utvärdera hästens beteende samt funktion på hjärnan, ryggmärgen och perifera nerver.

Under undersökningen utvärderas olika reflexer på hästens huvud innan veterinären känner på hästens hals och rygg. Även svanstonus samt tonus och hudkänslighet runt anus utvärderas. Hästen undersöks sedan utförligt i rörelse i olika gångarter samt tester för att identifiera svagheter eller vinglighet, exempelvis genom att backa, gå i små cirklar eller med huvudet upplyft.

Efter den neurologiska undersökningen gör veterinären en helhetsbedömning och diskuterar eventuell diagnos eller behov av vidare undersökningar. I vissa fall krävs blodprov, röntgen/CT av hals eller provtagning av ryggmärgsvätska.

Inför en utredning av återkommande magproblematik diskuterar veterinär med djurägare hästens symtom samt foder, miljö, träning, avmaskningsrutiner samt munvård.

Utredningen kan innebära flera olika undersökningar och våra specialister gör en bedömning vilka som är aktuella utifrån historik samt klinisk undersökning av hästen. Som hästägare är det bra att inför utredningen göra en analys av grovfoder samt tar fram historik som när avmaskning och träckprov senast genomfördes samt när hästens mun och tänder senast undersöktes.

Vid kronisk lös avföring är det mycket vanligt med foderrelaterad orsak. Vi rekommenderar i en del fall, om hästen inte uppvisar symtom på kolik eller avmagring, att testa ge hästen enbart hö under några veckor innan remiss till klinik övervägs.

Följande undersökningar kan vara relevant vid utredning av återkommande kolik, kronisk lös avföring och avmagring:

• Blodprover
• Träckprover
• Rektalisering
• Gastroskopi
• Ultraljud av buken
• Röntgen av buken
• Bukpunktat
• Munhåleundersökning
• Vidare undersökning, exempelvis biopsi av tarm

Inför rektalundersökning brukar hästen få lugnande och i vissa fall även tarmavslappnande medicin för att underlätta palpationen. Det är viktigt att undersökningen genomförs på en stilla och avslappnad häst för att minska risken för tarmskador vid undersökningen, även om komplikationer är ovanliga. Efter sedering ställs hästen i undersökningsspilta. Veterinären kan sedan, genom ändtarmen, palpera flera olika organ i bukhålan: vänster njure, mjälte, livmoder och äggstockar hos ston samt del av grovtarmen och blindtarm. Veterinären letar även efter avvikelser som förtjockade tarmväggar eller förstorade lymfknutor.

Information om gastroskopi finns i separat flik högre upp på denna sida.

Ultraljud av buken görs från utsidan. Vanligtvis behöver hästens päls klippas på båda sidor om buken. Veterinären undersöker sedan de olika organen samt tarmpartier på båda sidor av hästens buk för att lokalisera avvikelser.

Röntgen av buken görs främst när veterinären har misstanke om sandackumulering i hästes grovtarm. Sand i tarmen kan orsaka kronisk lös avföring och återkommande kolik.

Vid en bukpunktat tas vätskeprov från hästens buk, som finns runt organ och tarmar. Inför bukpunktat klipps hästen och huden tvättas. Efter lokalbedövning gör veterinären ett litet hudsnitt och för sedan in en knappkanyl i bukhålan  och samlar in en mindre mängd bukvätska, som sedan analyseras på vårt labb.

Vid behov remitterar våra veterinärer hästen vidare för en grundligare munhåleundersökning av våra tandspecialister.

Vidare undersökning som exempelvis biopsi av tarm kan vara aktuellt om veterinären hittar avvikelser som förtjockad tarm vid ultraljudsundersökning. Biopsi av första delen av tarmen (duodenum) tas med hjälp av gastroskop och tång som förs in via matstrupen och magsäcken. För biopsi av ändtarmen förs en biopsitång in rektalt. Det är vanligt med lindrig blödning efter provtagning. Vävnadsprovet skickas sedan till labb för analys.

Efter utredning gör veterinären en helhetsbedömning och bestämmer därefter behandling och plan för hästen.

Hästar med allergiska besvär kan ha olika symtom som exempelvis återkommande klåda, nässelutslag och hosta. Vid dessa symtom kan ett pricktest för att identifiera allergen vara relevant. Veterinären gör en bedömning om pricktest kan vara aktuellt efter undersökning.

Vid ett pricktest går vår specialist igenom hästens symtom och sjukdomshistorik, vilket är viktig information för att kunna tolka testresultaten så bra som möjligt, samt gör en klinisk undersökning. Hästen står under klinikvistelsen på vår isoleringsavdelning för att minska kontakt med eventuella allergener. Hästen behöver ha med eget foder och gärna stå på eget strö, om möjligt. Det är dessutom viktigt att hästen inte har behandlats med antihistaminer de senaste fyra veckorna eller kortison de senaste två veckorna för att testet ska visa korrekt resultat.

Själva pricktestet utförs dagen efter ankomst. Hästen får lugnande och klipps över halsen eller bogen. Sedan injiceras 20 olika allergenerna in i huden, exempelvis pollen från olika gräs, ogräs, träd samt kvalster. Vid allergi kommer de injicerade allergenerna skapa en reaktion med IgE-specifika antikroppar i mastceller (en typ av vita blodkroppar) i huden. Mastcellerna frigör olika substanser (som histamin) som leder till svullnad i huden. Våra specialister utvärdera graden av svullnad för varje allergen flera gånger under dagen. Resultatet utvärderas sedan tillsammans med hästens sjukdomshistorik och symtom för en diagnos.

Efter pricktest sätter våra specialister en plan för vidare hantering av hästens allergi. I vissa fall kan det innebära att hästen bör undvika att komma i kontakt med allergenet. I andra fall kan det innebära att man vill gå vidare med allergenspecifik immunterapi (ASIT). Vid ASIT får hästen ett speciellt vaccin, baserat på vilka allergener som hästen reagerar på. Vaccinet ges med specifika intervaller och målet är att lindra allergiska symtom framåt.

En ögonundersökning genomförs om hästen uppvisar symtom som ökat ögonflöde, smärta (kniper med ögat), avvikande utseende eller misstänk synbesvär.

Inför undersökningen diskuterar veterinär med hästägare för att få en tydlig bild av symtom samt genomför en klinisk undersökning.

Först gör veterinären en bedömning av graden på ögonbesvär samt ögonreflexer. I vissa fall kan en bedömning i ridhus, med en hinderbana, vara relevant. Därefter gör veterinären en grundlig och systematisk ögonundersökning som kan bestå av olika delar beroende på besvär och symtom.

• Undersökning med fokalt ljus
• Undersökning med spaltlampa
• Färgning av ögat
• Provtagning av ögat
• Undersökning med oftalmoskop
• Tryckmätning
• Ultraljud av ögat

En första bedömning görs med fokalt ljus.

För att få en mer detaljerad bild av de yttre delarna av ögat använder veterinären en spaltlampa, som fungerar som ett mikroskop.

Det finns olika färger som kan användas för att undersöka skador av hornhinnan. Den vanligaste är flourescein. Veterinären applicerar en grön färg i hästens öga med hjälp av en pipett eller strip. Vid skador på hornhinnan fäster färgen vid dessa och orsakar en grön infärgning. Färgen spolas bort efter undersökningen med koksalt.

Det går även att ta flera olika prover från ögat. De flesta prover tas efter lokalbedövning av ögat och alltid med hjälp av anpassade svabbar/instrument. Veterinären kan ta prov för bakteriell odling eller för cytologisk (mikroskopisk) undersökning.

Oftalmoskopet används för att få en detaljerad bild av del olika delar av ögat. Med hjälp av oftalmoskopet kan veterinären titta djupt in i ögat och undersöka näthinna och synnerven. Ibland krävs pupillvidgande droppar för att kunna se ögonbotten fullständigt.

Visa ögonsjukdomar kan orsaka ett minskat alternativt ökat tryck i ögat och en tryckmätning är användbart för att identifiera, eller utesluta dessa. Veterinären applicerar ett instrument som påminner om en penna mot hästens öga för att mäta trycket.

Ultraljud av hästens öga kan ge en överblick av strukturerna i hästens öga. En ultraljudsprob appliceras mot hästens ögonlock, ej direkt på hornhinnan. Ultraljud kan ge värdefull information om insidan av ögat, speciellt när hornhinnan av ögat är ogenomskinligt på grund av sjukdom och vanlig oftalmoskopisk undersökning inte är genomförbart.

Efter en systematisk undersökning gör veterinären en helhetsbedömning och sätter en plan för behandling av hästen. I vissa fall bedömer veterinären att en remiss till ögonspecialist för vidare utredning.

Inför en hudutredning har veterinären alltid en utförlig dialog med djurägare kring hästens historik samt symtom. Information om eventuell klåda, om besvären varierar mellan säsonger samt var lesionerna sitter är viktig information att ta hänsyn till i utredningen.

Veterinären gör sedan en fullständig klinisk undersökning och en detaljerad undersökning av huden. Hudundersökningen består av en visuell undersökning samt olika provtagning.

Skrapprov kan tas från hästens hudförändringar, dessa kan analyseras genom cytologiskt (mikroskopisk undersökning) eller genom bakteriologisk odling.

Vid vissa hudsjukdomar kan en hudbiopsi vara nödvändigt. Då tas ett vävnadsprov av huden som sedan skickas till laboratorium där den undersöks av patolog. Vid en biopsi krävs ofta sedering alternativt brems. Ibland kan veterinären välja att lägga lokalbedövningen, men det görs inte rutinmässigt. Inför en biopsi tvättas inte huden, det beror på att man vid tvätt kan ta bort ytliga förändringar som kan vara av vikt för att ställa en diagnos. Veterinären använder en liten cirkelrund kniv för att ta vävnadsprov. Såren behövs inte sys ihop utan det räcker med att täcka med en kompress så såret får läka själv.

Andra undersökningar som kan vara indicerat vid hudbesvär är blodprover samt pricktest. Provtagningar och olika slags undersökningar görs för att säkerställa diagnos och sedan kunna ge hästen bästa möjliga behandling.