Avmaskning – hästens avmaskning och träckprov
Vad är egentligen rätt och fel när det kommer till hästens avmaskning? Så här tänker vi på Mälaren Hästklinik kring avmaskning.
Anledningen till att man avmaskar hästen är sällan för att skydda den enskilda hästen, utan mer för att skydda betet från att bli kraftigt kontaminerat av parasitägg. I förlängningen skyddar man då alla de hästar som ska gå ut i hagen. För att få reda på hur maskläget är hos den egna hästen tar man ett träckprov.
Veterinär tar del av provresultatet
Man brukar sätta en gräns runt 200- 250 EPG (ägg per gram träck) för när det är indicerat att avmaska hästen. Man har sett att det ofta är vissa individer som urskiljer merparten av parasitäggen, medan andra individer nästan alltid har mycket lite ägg i träcken. Har man testat sin häst i flera år och fått samma resultat varje gång, kan man i vissa fall basera sitt avmaskningsbeslut på tidigare träckprovsresultat och behöver inte nödvändigtvis ta prover varje år. Detta görs bäst i samråd med din veterinär som kan ta del av provresultat och vet mer om hur din hästs ”situation” ser ut.
Rutiner kan ändras efter resultat
Hästar som inte har avmaskats på många år på grund av att de inte urskiljer ägg i träcken, bör då och då (med några års mellanrum) ändå avmaskas mot bandmask. Denna parasit visar sig inte alltid i träckprov och kan ge upphov till kolik. Det finns avmaskningsmedel som riktas specifikt mot bandmasken. För unga hästar under ett år, samt för hästar där man hittat ägg från stora blodmasken gäller andra rutiner för
avmaskning.
Goda resultat av jämna träckprov
Sverige har ett bra resistensläge för avmaskningsmedel, men på många platser i världen har man under lång tid avmaskat för ofta eller enligt felaktiga principer, och man har stora problem med att avmasknings-medlen inte längre fungerar. Till exempel rutinen att avmaska alla hästar i en grupp samtidigt oavsett om de urskiljer ägg eller inte, är att jämföra med att penicillinbehandla alla hästar i en grupp för att en har ett infekterat sår – så skulle vi ju inte få för oss att göra! Därför anser vi att träckprovtagning generellt är en viktig rutin och att stallen i samråd med veterinär ser över sina avmaskningsrutiner för att få bästa möjliga resultat för samtliga hästar.
KORT FAKTA OM SMÅ MASKAR:
Spolmask, Parascaris equorum, drabbar främst unga individer och är vanligt förekommande hos föl och ung hästar. Unga hästar avmaskas regelbundet mot spolmask för att undvika sjukdom. Hos vuxna individer är spolmasken ovanlig då de utvecklar en immunitet.
Bandmask, Anoplocephala perfoliata, är en vanlig parasit hos hästen och den lever i övergången mellan tunntarm och blindtarm. Infektion med bandmask kan orsaka kolik, och hästar som bär på bandmask rekommenderas därför avmaskning.
Lilla blodmasken, Cyathostomer, orsakar sällan sjukdom, men kan vid mycket kraftiga angrepp ge symtom som avmagring, kolik och diarré.
Stor blodmask, Strongylus spp, kan ge upphov till allvarlig kolik. Det är inte möjligt att skilja på lilla och stora blodmaskens ägg. Därför är det viktigt att man, vid träckprov, ber om analys för stor blodmask.
Fölmask, Strongyloides westeri, kommer via stoets mjölk och lever i fölets tunntarm. Det är inte ovanligt att man finner ägg från föl mask i kliniskt friska föl, men vid cirka 5 månaders ålder blir fölen immuna.
Styngflugor, Gasterophilus, lever några veckor under sommaren och lägger då ägg på hästens päls. Larverna vandrar genom munnen och ner till magsäcken där de övervintrar. De kliniska problemen uppstår oftast i munnen, inte i magen.