Felaktiga benställningar hos unga föl
Fölens ben ska gärna vara raka och spänstiga från första dag men tyvärr är felaktiga benställningar som svaga stödjevävnader eller kontrakturer (att leder och muskler inte har full rörlighet) ganska vanligt för nyfödda föl. Fölen behöver inte lida av det men det är viktigt få en bedömning skyndsamt. På så sätt kan vi tidigt sätta in åtgärder om det skulle behövas för att förebygga framtida problem.
Innehåll:
Nyfödda föl behöver komma upp på benen ganska omgående efter födseln för att kunna dia och få i sig viktig näring. Inom ett par timmar ska de lyckas få ordning på fyra långa ben som alldeles nyss var hopvikta i stoets livmoder. Om fölet inte själv lyckas komma upp på benen för att dia är det brådskande att söka hjälp. Även om tillståndet inte är akut vill man så fort som möjligt åtgärda alla benställningar medan vävnaderna kan påverkas och tillväxtzoner är öppna för att undvika framtida problem för hästen.
Olika varianter på felaktig benställning och hur de behandlas
Det finns ett antal olika varianter felaktiga benställningar för föl där orsak och behandling skiljer sig åt som vi kommer gå igenom i den här artikeln. Undersökning av veterinär behövs för att fastställa diagnos och lämplig behandling.
Kontrakturer – böjda framknän och ballerinasyndrom
När fölets ben inte har fullgod extension, eller sträckning, är spänningen i senorna som böjer benet för hög. Det tar helt enkelt emot för fölet att sträcka ut på benet och det går med lätt böjda ben. Orsaken till kontrakturer är inte helt utrett men tänkbara faktorer som kan påverka är position i livmodern, toxiner som stoet fått i sig under dräktigheten och ärftlighet.
Vanligast är att kontrakturer uppstår i carpus (framknät) och hovleden.
Kontrakturer i carpus: Om ditt föl har svårt att sträcka ut benen och carpus aldrig helt rätas ut är det troligt att böjsenorna på baksidan är för spända. Det i sin tur kan belasta sträcksenorna på framsidan så pass mycket att de kan få skador eller gå av. Sträcksenerupturer läker ofta utan särskild vård men gör att den redan tighta böjsenan får fritt spelrum att dra ihop sig, vilket förvärrar kontrakturen.
Kontrakturer i hovleden: När ett föl står på tå, likt en balettdansös, och inte får ner hela trakten i marken, så har de en kontraktur i hovleden. Även här är det för hårt spänd böjsena som är boven och fölet behöver hjälp att sträcka ut denna.
Behandling av kontrakturer: Fölets böjsenor behöver förlängas. Ett vanligt sätt att hjälpa fölet med det är att stretcha många gånger per dag och ibland bandagera benen i många lager för polstring och ta hjälp av en skena på baksidan för att hålla benen sträckta. Föl är mycket känsliga för tryckskador på benen och bandagen måste därför läggas av kunnig person för att förhindra att skador uppstår. Bandagen måste läggas om åtminstone varannan dag. Om fölet har kontrakturer i hovlederna kan man också använda en fölsko med förlängd tå för att hjälpa den att stretcha ut leden och få ner trakten i marken. Fölskor sitta på mer än några dagar för att inte riskera att hämma fölhovens tillväxt. I kombination med bandagering ges ofta intravenöst tetracyklin i hög dos som hjälper till att motverka kontrakturen. Tetracyklinbehandling fungerar bäst om fölet inte är mer än några dagar gammalt och kan upprepas med några dagars mellanrum vid behov.
Vid korrekt och skyndsam behandling är prognosen för att fölet ska bli helt återställd god.
Hypermobilitet/slappa stödjevävnader hos föl
Särskilt prematura, men även fullgångna, föl kan drabbas av slappa stödjevävnader, eller hypermobilitet. Hos prematura föl kan orsaken kan vara omogna småben i carpus och has. I dessa fall vill man undvika att fölet rör sig för mycket och belastar de omogna benen i fel vinkel, vilket kan ge bestående men.
En annan vanlig variant av hypermobilitet man kan se är att benen ser ”sladdriga” ut och att fölet inte får upp kotan i luften, den går ner i marken när fölet står upp. I samband med det ser man ofta att hela hovens undersida inte riktigt har kontakt med underlaget. Ofta brukar detta kunna rätta till sig inom ett par dagar när fölet blivit starkare men det kan vara bra att låta fölet stå på mjukt underlag för att de känsliga ballarna på hoven inte ska skadas. Endast mikropromenader på hårdare underlag, som stallgången, rekommenderas. Detta kan kombineras med en fölsko som har en förlängd trakt, vilket oftast får upp kotan helt i luften och minskar risken för hudskador. Inom ett par dagar står fölet som vanligt och kan få obegränsad rörelsefrihet.
”Windswept”: Om ditt föl ser ut som ett träd som vuxit i kraftig sidovind, det vill säga om benen är vinklade i sidled så brukar det bero på slappa vävnader runt leder. Även denna felställning rättar till sig när fölet blivit starkare men det är bra att begränsa motionen under några dagar för att inte orsaka felbelastning.
Behandling av hypermobilitet/svaga stödjevävnader: Föl som har svaga stödjevävnader ska inte bandageras annat än på veterinärs inrådan. Bandageringen ökar slappheten i vävnaderna och motverkar att de stärks vilket förvärrar tillståndet.
Slappa stödjevävnader ger normalt inga framtida men däremot är det viktigt att inte överbelasta ett felvinklat ben samt förebygga att sekundära skador på huden på kotor och ballar.
Varus och valgus
Varus och valgus är benämning på vinkelställningen på benets leder. Varus betyder att leden är vinklad utåt (hjulbent) och valgus betyder att leden är vinklad inåt (likt ett x). Både framknä och kotled kan drabbas.
Det kan bero på att fölet har svaga stödjevävnader eller att benets in- och utsida har olika snabb tillväxt. Om det manuellt går att räta ut vinkeln är anledningen högst troligen svaga stödjevävnader och kan rätta till sig när fölet blir starkare.
Skulle det däremot inte gå att manuellt räta ut benet beror det på att in- och utsidan av benet inte är i fas med varandra tillväxtmässigt. Då ska fölet undersökas på klinik senast innan det fyllt två månader. Då vill veterinären först och främst fastställa vilka leder, det kan vara flera på samma föl, som är drabbat och hur stor vinkeln är.
Behandlining av varus och valgus: Om det är fölets kotled som drabbats vill man ta vara på fölets snabbare växtfas i tillväxtzonen där, som pågår fram till tre månaders ålder, genom att ”låsa” tillväxten kirurgiskt på den snabbare sidan. På så sätt kan den kortare sidan växa ikapp.
Är det carpus (framknät) som drabbats så bör röntgenbilder tas för att se var i leden vinkelställningen uppstått: i tillväxtzonen eller i leden. Vinkelställning i tillväxtzonen som är mindre än fem procent korrigeras ofta av sig själv utan behandling. Är vinkelställningen mellan fem och tio grader behöver man göra restriktioner i hur mycket fölet rör sig och följa upp med veterinärbedömning kontinuerligt. Det finns fortfarande goda chanser att vinkelställningen rättar till sig. I vissa fall krävs operation och den görs ofta vid cirka fem månaders ålder. Tillväxtzonen i carpus stängs först vid 22 månader så det finns mer tidsmarginal än i kotleden, där tillväxtzonen stängs redan vid sex månader. Har fölet en grav vinkelställning, på mer än tio grader, bör man överväga operation redan vid två månaders ålder.
När ska jag kontakta veterinär?
Kontakta alltid veterinär om du upptäcker att ditt föl har problem att stå upp, räta ut benen eller om benen ser sneda ut. Med tanke på att vissa behandlingar av benställningsproblematik är beroende av att tillväxtzonerna rekommenderar vi att kontakta veterinär så snart problemen upptäcks.
Läs gärna vår intervju med leg sjukgymnast Amanda Syrén Kronqvist om hur rehabbehandling av föl med benställningsproblematik går till.